Missanpassad.
Nä, fan det är inte min grej att vara på öpnna förskolan. Jag känner mig så otroligt missanpassad!
Knatade iväg till babyöppet vid 9:45 och väl framme var det fullt med folk. 15 barn tror jag att det var så det var verkligen full stuga! Lite lustigt att sist jag var där så var alla äldre än Isabelle och nu var det nästan tvärtom, nu var det en massa "småttingar", 4-5 månader. Ett par som var nära året tror jag.
Hur som hellst så kändes det inte alls bra. De flesta var nog närmare 30, och några över 30. Inte för att åldern är något problem egentligen men det kan ändå bli lite jobbigt. Flera hade fler barn också och det kan också göra att det blir lite klyfta emellan en, och sen var det några som var sådär jobbigt överseriösa på nå sätt... hur ska man förklara... kändes som att dom verkligen ville visa att dom faktiskt var bäst på allt. det var dagis, skola, sommarlov,sportlov osv osv.
Sen var det en tjej som sa -"nä, dom är inte med i vår föräldragrupp längre, som flyttade ju ner till Sthlm."
Varpå en annan svarar -" VA!? Till STHLM!! "
Och då kände jag att jag blev ännu mer utanför som faktiskt är ifrån Sthlm och definitivt inte tänker skämmas för det!
Jag kan bli så trött på den här hålan och på allas fördommar till höger och vänster!
-" åååhh, jaa, men det är väll bra att ni flytta hit ändå? Det är ju såå fint i Leksand och jag kan verkligen tänka mig att det kommer vara mycket bättre för henne att växa upp här och inte i Sthlm..."
-"jaa, men Leksand är ju så fint! Visst är det? Mm, ja, det blir nog bra här ska du se, det är ju så trevligt här."
Bor jag i den gyllene staden tro?
Jag tycker Leksand är fint och det är en mysig stad, men det är ju tyvärr ingen garanti för att just jag ska trivas... tyvärr.
Hade jag haft något att göra på dagarna så hade jag garanterat mått bättre. Jag hade fortfarande saknat min familj och vänner men det hade åtminstonde kännts helt okej.
Men nu är det ju inte så.
Till något helt annat. Isabelle hade feber igårkväll igen - 38 grader. Imorse var det ingenting men nu när jag var därborta tyckte jag att hon kändes varm igen. Ska ta tempen när hon vaknat.
Får se om jag får komma iväg och träna idag också. Är helt oinspirerad tll det just nu, men man är glad när man väl gjort det.
Nu ska jag se om det finns något ätbart här hemma.
Anpassad. Mycket sorg men på rätt ställe.
Jag var aldrig ensam, inte ens ensam om sorgen.
